Mail:
Tel: 08-50 00 19 04
Ett antal faktorer spelar roll för upplevelsen av långvarig (kronisk) smärta. Det kan vara till hjälp att titta på denna modell (se bild ovan) för att försöka förstå den komplicerade kompositionen av detta vanliga tillstånd.
Vävnadsskada (Tissue damage). Detta är helt enkelt vävnadsskadan som initialt startade smärtan. Vävnadsskadan orsakar input till nervsystemet (smärtsignalen). Detta kallas också "nociceptiv input."
Smärtkänsla (Pain sensation). Smärtkänsla är den faktiska uppfattningen som uppstår i hjärnan efter att nervsignalen (pga nociception) går från periferin till det centrala nervsystemet. Smärtkänslan upplevs i hjärnan, medan nociception uppstår på skadeplatsen.
Tankar (Thoughts). Tankar förekommer i högre hjärncentra och är en bedömning av smärtsensationssignalen som kommer in i nervsystemet samt händelser kring det. Dessa tankar kan vara medvetna eller omedvetna och kommer i hög grad att påverka hur smärtsignalen uppfattas. Till exempel uppfattas allmän värk och stelhet i kroppen som "god smärta" när dessa uppstår efter ett intensivt träningspass, medan de uppfattas som "dålig smärta" när de är relaterade till ett medicinskt tillstånd, såsom fibromyalgi.
Känslor (Emotions). Den känslomässiga aspekten av smärta är en persons svar på tankar om smärtan. Om du tror (tänker) att smärtan är ett allvarligt hot (t.ex. en tumör), kommer känslomässiga reaktioner att inkludera bland annat rädsla, depression och ångest. Omvänt om du tror att smärtan inte är ett hot, kommer den känslomässiga responsen att vara försumbar.
Lidande (Suffering). Termen "lidande" används ofta som en synonym för "smärta”. Till exempel kan ett brutet ben orsaka smärta utan att lida (eftersom personen vet att smärtan inte är dödlig och benet kommer att läka). Däremot kan skelettsmärta på grund av en tumör orsaka samma smärta som en benbrott men lidandet blir mycket större på grund av "meningen" bakom smärtan (denna tumör kan vara livshotande). Lidande är mycket nära knutet till den känslomässiga aspekten av smärta.
Smärtbeteenden (Pain behaviours). Smärtbeteenden definieras som saker människor gör när de lider eller har ont. Dessa är beteenden som andra observerar som typiskt indikerar smärta, som att prata om smärtan, grimasera, halta, röra sig långsamt och ta smärtmedicin. Smärtbeteenden är ett svar på alla andra faktorer i smärtsystemsmodellen (vävnadsskada, smärtkänsla, tankar, känslor och lidande). Smärtbeteenden påverkas också av tidigare livserfarenheter, förväntningar och kulturell påverkan när det gäller hur smärtan uttrycks. Intressant nog påverkas smärtbeteenden också av den yttre miljön, till exempel hur andra reagerar.
Psykosocial miljö (Outside environment). Den psykosociala miljön omfattar alla de miljöer där en individ lever, arbetar och leker. Forskning har genomgående visat att dessa miljöer påverkar hur mycket en person kommer att visa smärtbeteenden.